Kreativ vecka

Har haft det jäkligt kul denna vecka då jag har lagt gitarr på Amanda Oscarssons och Steen Prammings kommande platta. Vi jobbade med gitarrerna i Alecs studio Twinoak under två kreativa dagar, och jag gillar verkligen att få nästan fria händer i studion. Då tycker jag att det blir som allra bäst. Skivan kommer ut under nästa år, så det ska bli spännande att höra slutresultatet. Men det är grymma låtar, så hits blir det utan tvekan.

Har även jobbat med ett uppdrag jag fick att göra musik till en dokumentärfilm av konstnären Kurt Simons. Skrev några solostycken för stålsträngad akustisk gitarr, lite folkmusik blandat med blues. Lägger upp en av låtarna här på hemsidan senare.

Jag har skrivit lite om kreativitet i mina uppsatser och ämnet fortsätter fascinera. Det är så olika från person till person hur man skapar, men att man skapar är ju det viktiga. Jag är i grunden improvisationsmusiker, så på något sätt är skapandet alltid närvarande så fort jag spelar. Det blir inte alltid bestående, alltså nedskrivet eller inspelat, men idéer föds utan tvekan varje gång jag rör instrumentet. På något sätt finns dessa idéer kvar i bakhuvudet ända tills en morot att faktiskt skapa något bestående av dem dyker upp – till exempel den här filmen som jag nu skrev musik till. Det är inte ett särskilt effektivt sätt att jobba, men det blir ju i alla fall något varje gång jag sätter mig ner och gör jobbet. Hur man skapar handlar givetvis också om disciplin, och vissa har lättare än andra att sätta upp mål och morötter för sig själva.
Steen berättade igår att ordet konst härstammar från ordet kunnande (på danska blir det tydligare då det stavas kunst), och det är en intressant parallell. Kreativitet och konstnärlighet förutsätter nog ett rejält mått av kunnande i det som är själva hantverket, och framför allt tron på att man behärskar sin konst. Så det är bara att öva vidare, med andra ord.

// Jochum

 

Gig med Father McKenzie

Jag måste bara säga att det kändes riktigt lyckat i helgen när Father McKenzie spelade på Arken (Åland). Vi hade grymt kul i alla fall, och det verkade publiken också ha. Det brukar inte vara alltför vanligt att kombinera egna låtar och covers på nattklubbsgig men det visade ju sig funka riktigt bra. Mer sånt!

Spelade även båtgig med Soundway på dagen i lördags, och hade chansen att testa Guitar Rig 5 Kontrol live för första gången. Tycker det lät och fungerade riktigt bra, över förväntan till och med. Hade gärna önskat att volympedalen haft större omfång, men det är en småsak.  Det är faktiskt oslagbart att kunna åka på gig med macen, en pedal och gitarr – ibland har man ju helt enkelt inte möjlighet att släpa på en förstärkare.

// JJ

Idag börjar förresten säsong tre av den underbara serien Bored to death.

Sco i stan!

De som känner mig vet att John Scofield är en person som jag kommer att nämna i något skede om man snackar musik, egentligen oavsett vilken genre eller musiker som diskuteras. Hans musik och gitarrspel har influerat mig mer än kanske någon annan gjort. Genom åren har han alltid spelat på sitt eget sätt, och ständigt brutit ny mark för vad som förväntas av en jazzgitarrist både soundmässigt men också stilmässigt från bebop till fusion och till och med gospel.
Jag såg Scofields trio med Steve Swallow och Bill Stewart på Umeå jazzfestival för några år sedan, och det var bland det mest intensiva jag sett. I kväll är han alltså tillbaka för en konsert på Fasching med John Scofield R&B Quartet. Hoppas vi ses där!

Gitarren på bilderna ovan är förresten min Ibanez AS200 från 1981, samma modell och år som Sco’s egen gitarr.

Några favoritplattor:

  • Pick hits live
  • Time on my hands
  • Groove elation
  • Up all night
  • EnRoute
  • This meets that